Episk Resa Del 81 - Dykning Komodo Nationalpark

Vi dök som sagt en hel del i Komodo. Det var helt sjuka strömmar i dom där vattnen. Från att vara lugnt och beskedligt till att vara ett helvete under vatten. Ett specifikt dyk som jag tänker på är ett dyk som jag aldrig kommer att glömma. Det var dagen då jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Vi dök på ett helt fantastiskt ställe. Det var oändligt med liv och korallerna lyste upp stället med sina otroliga färger. Det var ett av dom bästa dyk jag gjort i mitt liv! Så från ingenstans så ändrade sig strömmarna. Från att ha varit en walk in the park så vart det helt plötsligt helvetet på jorden.
 
Strömmarna kom med en enorm styrka och började trycka oss neråt. Och fort! Vi paddlade som aldrig förr men ingenting hände. Vi blåste fort upp våra BCD:er för att komma uppåt mot ytan. Så helt plötsligt kom vi ur. Och uppåt gick det. Med en enorm hastighet! Håkan och två till j lyckades ganska snabbt få ur sin luft och stannade kvar där nere. Jag bara fortsatte uppåt. jag släppte ur luften men var fast i någon sorts ström som fortsatte trycka mig upp mot ytan. All kraft hade försvunnit. Jag orkade inte paddla längre. Jag visste inte vars alla andra var, fram tills instruktören kom och grep tag i mig och simmade som den hjälte han var, mot strömmen med mig i släptåg. Han släppte av mig vid ett gäng koraller där Håkan och en annan tjej höll i sig för blotta livet. Jag grep tag i en korall jag med och då började bubblorna komma. Hundratusentals små bubblor i virvlande rörelser styrde upp runt oss från strömmarna. Man såg ingenting längre. Jag kunde inte ens se på vilket djup vi var. Paniken började krypa sig på ytterligare. Jag visste inte vad som var uppåt eller neråt och min luft började ta slut.
 
En annan instruktör kom tillslut fram till oss och försökte få oss att släppa korallerna och följa med upp då vi tydligen hade haft våran tryckutjämning (jag hade ingen aning alls). Först vågade jag inte men insåg ganska snabbt att jag var tvungen för att luften var på tjillevippen. Så kom vi upp till ytan. Så lättade men istället oroliga för vem som skulle kunna tänkas ha fått dykarsjukan. Jag var den mest naturliga gissningen med tanke på hur snabbt jag steg från djupet till bara 2m från ytan. En kille hade vi tappat bort i virrvarret. Han dök senare upp på båten, han hade åkt upp bredvid mig och inte klarat att ta sig ner utan for helt sonika upp till ytan och satte sig sedan på båten. Han var otroligt nojig över dykarsjukan. En av instruktörerna var även han väldigt skärrad och sa att han inte varit med om något liknande. Att han hade tappat bort någon var fruktansvärt sa han. Men det var fan omöjligt att se någonting till hans försvar!
 
Men vi klarade oss såklart bra allihop och dök igen dagen efter. Man måste upp på hästen igen säger dom ju!  Vi fick se så otroligt mycket vackert och det här stället är fan i klass med Mabul och Sipadan i Malaysia!
Nej fotot är inte taget på sniskan. Det var såna här enorma klippväggar fullproppade med liv precis överallt. Helt otroligt vackert!
 
 Håkan gör tecken för... nån fisk? Jag är fullärd, det är tydligt.
 
Off you go!
 
Chillaxing mellan dyken. Inte en tråkig utsikt om man säger så. Båten var inte dum den heller!
 
Klicka på bilderna för förstoring.
Favoriten i det stora blå! Just den här hade en skada som såg ut som ett hajbett.
 
Om man tittar noga, ungefär i mitten av bilden så ser man en nudibranch. Jag älskar dom små krabaterna för dom kan vara så fantastiskt färgglada.

Massa minifiskar!
 
 
Manta ray
Det coolaste av allt var att jag äntligen fick se mina djävulsrockor! Som jag har dykt, desperat sökandes, på alla ställen som innehållit namnet "manta ray" förgäves. Men här, fick vi se dom nästan omedelbart. Helt graciöst stod en av dom nästan helt stilla när vi låg bredvid och/eller under den. Vi såg dom till och med från båten sedan. Nyfikna "små" krabater! Dom är 3:a på min lista över dödscoola havsvarelser (etta är sköldpaddan och tvåa är vithajen). På vägen hem tillbaka till fastlandet fick vi se ännu en varelse som jag aldrig förr sett i det vilda, nämligen delfinen! Men den fick jag ingen bild på tyvärr.
Håkan är i extas, lixom vi alla andra.
 
Otroligt graciös varelse. Som någonting från en annan planet!
 
Rocka i bakgrunden.
 
Skriva loggbok är livsviktigt givetvis!
 
På väg hem igen. Förstår inte varför precis varenda jävel somnade?;-D
 
 Grymma dagar!




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig

E-post: (Bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:







Trackback