Episk Resa Del 69 - Ijen Crater I

 Vi hade en så himla märklig tur från Probolinggo till Banyunwangi i Indonesien. Vi åkte ännu en fruktansvärt hemsk buss, dom hade sagt att det inte skulle bli några byten efter vägen. Men så stannade vi, bussen fylldes av försäljare och alla resenärer sprang ut. Vi antog att det var för att försäljarna drev dom till vansinne, för dom drev oss till vansinne! Inget hände och kvar satt vi som frågetecken. Tillslut kom en militär fram till oss. Pekade och skrattade. Vi förstod fortfarande ingenting. Men vi anade att han ville att vi skulle gå ur bussen. Så vi gjorde som han sa. Han kunde inte ett ord engelska utan bara pekade och skrattade. Det var tydligen bussbyte på gång och alla stod och skrek på oss för att vi var så förbannat sena. Men vafan?
 
Den här militären försökte prata med oss på resten av resan. Genom att peka, skratta och prata på något okänt språk. Vi kom väl fram till vad vi hette allihopa men det var ungefär allt vi fick ut under dom tre timmarna. Sedan ringde han sin fru och gav telefonen till mig. Hon sa (på väääldigt knackig engelska) att vi inte skulle vara rädda för hennes man och att vi skulle följa med honom då vi kom fram till Banyuwangi. Vi var inte rädda för honom innan men nu vart vi fan rädda för honom! Vi tänkte att vi skulle dra ifrån snubben då vi kom fram. Väl framme hoppade han ut först. Fram sprang det en massa polare till honom och skrattade en massa och kastade in våran bagage i en bil. Vi vart lite oroliga men vart samtidigt inputtade i den lilla bilen. Ingen kunde engelska. Vi försökte desperat få reda på vart vi var på väg. Dom bara skrattade och sa ingenting. Vi vart ännu mera oroliga. Vi försökte få dom att förstå att vi ville kliva av men dom tyckte vi kunde sitta kvar. Så kom vi fram till världens ruffigaste hotell. Militärsnubben betalade tillome för våran resa och visade oss sedan till receptionen. Han visade sig vara världens mysigaste militär. Han ville trots allt bara hjälpa oss! Man får ju nästan skämmas...
 
Vi hade dock den absolut hemskaste natten vi hade under vistelsen i Indonesien. Med en toa som läkte vatten så det var ungefär 1dm toasnusk på badrumsgolvet. Med kackerlackor i sinne som sprang omkring precis överallt. Med väldigt fläckiga lakan. Och inga kuddar eller täcken. Cigarettrök och skit överallt. Men vi överlevde uppenbarligen och fick dagen efter se Ijen Crater! Det var väldigt coolt och värt hela den hemska resan och natten dagen innan. Man kan inte annat än att bli imponerad över dom små asiaterna som knatar upp och ner för ett berg hela dagarna bärandes på minst 75kg sulfat. Håkan gav sig på att testa bära en och hans ögon höll på ploppa ut ur huvudet på honom redan efter 5sekunder. Jag är så glad att jag är född i ett I-land och slipper slita ihjäl mig för 10öre i timmen!
Håkan tycker det är jobbigt att gå även utan att bära på sulfat;-D
 
Så snygga klippor! Vulkaner och geotermiska saker gillar färg, det har vi gemensamt!
 
Träffade en glad prick på vägen upp, som inte ville annat än att vara med på foto med en cool (?) svenska!
 

Vi hade tur den här dagen. Det var så jävla dåligt väder så att ingen annan förutom dom små sulfatbärande gubbarna och vi var uppe på berget. Inte en turistjävel i sikte så att säga! Inte för vi såg så många ändå på Java.

Klicka på miniatyrerna för att göra större.
 
Högt ovan molnen. Där gillar vi att vara!
 
Håkan fejkar hans börda. Ser fjäderlätt ut det där!
 
Så här såg hans riktiga känslor dock ut!
 
Det vart så mycket vackra bilder där uppe så jag vart tvungen dela upp inlägget i två delar. Det är ju tamefan omöjligt att välja ut! Det var samma sak då jag skulle beställa förstoringar på dom 4bästa fotona från våran resa.. det var omöjligt kan jag säga! Vi har foton på oss själva i precis hela lägenheten nu!;-P




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig

E-post: (Bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:







Trackback